En solskenshistoria
Igår hade jag min hurtigaste söndag på mkt länge. Redan klockan tio var jag uppe, pigg som en mört och skuttade iväg genom ett soldränkt Humlegården mot mitt yoga-pass. Två timmar senare och med en detoxjuice i handen vandrade jag hemåt igen. Vi kungliga biblioteket kom det fram en välklädd äldre man.
Mannen: Ursäkta mig!
Moi: Javisst.
Mannen (som nu pekar mot himlen alt. biblioteket): Du, den där lampan va. Det var så längesen jag såg den. Jag har glömt bort vad den heter!
Moi (något förvirrad och försöker hitta ngt som kan vara en lampa på bibliotekets tak): Menar du solen?
Mannen: Ja just det! Solen! Va bra, tack så mycket. Solen! Tack, tack!
Sedan fortsatte mannen mot Stureplan och jag vandrade hemåt.
Mannen: Ursäkta mig!
Moi: Javisst.
Mannen (som nu pekar mot himlen alt. biblioteket): Du, den där lampan va. Det var så längesen jag såg den. Jag har glömt bort vad den heter!
Moi (något förvirrad och försöker hitta ngt som kan vara en lampa på bibliotekets tak): Menar du solen?
Mannen: Ja just det! Solen! Va bra, tack så mycket. Solen! Tack, tack!
Sedan fortsatte mannen mot Stureplan och jag vandrade hemåt.
Kommentarer
Trackback
