carlier

Jag vill inleda detta blogginlägg med att tydliggöra det faktum att den här bloggen lägger fokus på kvalitet och inte kvantitet. Smakar det så kostar det. Tid är pengar. Bla bla. Nu: över till mitt liv. Förra veckan var förolämpningarnas vecka. Detta kan beskrivas med tre situationer.

Situation 1
Berns vän ska ha en schlagerfest nästa helg och tanken är tydligen att man ska klä ut sig till en schlagerartist. Förra veckan funderade jag över vem sjutton jag ska klä ut mig till och eftersom jag inte har någon som helst koll på schlagerartister bad jag Bern rabbla upp några kvinliga schlagerartister som jag skulle kunna klä ut mig till. Då utspelade sig följande dialog:
Bern: Siv Malmkvist? Sonja Aldén? Carola?
Moi: Nej, men det måste vara någon som är mer lik, annars blir det för svårt.
Bern: Kicki Danielsson?

Situation 2
Efter en lång dag på jobbet bestämde jag mig för att promenera hem. Gatorna var istäckta och jag halkade som aldrig förr och blev irriterad beyond belief. När jag tagit hissen upp till tredje våningen i mitt hus upptäckte jag att jag lyckats gå in i fel port ännu en gång. Eew! Väl hemma sades följande:
Moi: Eew! Fan, jag hatar mitt liv!
Bern: Ja, det är väl inte så konstigt. Det suger ju.

Situation 3
Jag och Erika satt på Story och skrev ihop en skolgrej. Vi kom av oss lite och började prata om en man som efter många års singelliv skaffat sig en flickvän. Jag tycker inte att flickvännen är tillräckligt snygg för mannen i fråga. Det uttalandet efterföljdes av denna dialog:
Moi: Jag förstår inte. Han förtjänar en vacker kvinna. Vad gör han med henne?
Erika: Ja, men det är ju alltid så att killar bortser från utséendet när de väljer flickvän.
Fundersam tystnad.
Erika: Men gud, förlåt! Jag syftade självklart inte på dig!


Jag känner att jag förtjänar lite komplimanger den här veckan. Tycker inte ni det?