carlier

Jag är verkligen trött. Numera jobbar jag på SonyEricssons kommunikationsavdelning i Kista. Och yes, det betyder att jag måste riskera livet på blå linjen två gånger varje dag. Snacka om att leva on the edge! Överlever jag är det meningen att jag ska jobba där i fem veckor i sommar. Jag har nu jobbat tre dagar och håller på att trilla ihop i en liten hög. Sovmorgnar är inte längre en del av min verklighet och ingen blir ledsnare än jag. (kanske eventuellt Eken som måste stå ut med mitt inte alltid fantastiska morgonhumör) Det är tur att jobbet är kul och extremt lärorikt och det känns som att jag kommer få igen sömnen i erfarenheter. Om det nu funkar så.

I helgen fyllde Sussie 24 och jag och Eken hade fått tema rosa. Övriga gäster på festen hade bland annat tema Östersund, Sex and the city och Gran Canaria. Vi var en sannerligen intressant skara som satt och intog rosévin som om det inte fanns någon morgondag. För en gångs skull fick jag med mig kameran. Håll i hatten!

Jag och Eken totalt opåverkade av allt utom våra egna hjärnor. 

Min min och Ekens ögon spårar. Eken ser verkligen farlig ut. Med tanke på att hon är min sambo borde inte blå linjen vara någon match!

Jag försöker demonstrera textraden "you can be my flamingo" från låten Pink med Aerosmith. Är vi fyndiga eller vad!?

Eken missuppfattar var kameran är.

Jag missuppfattar vad en snygg min är. 

Eken blir som hon umgås.

Sussies mkt husliga vän som vet exakt hur blommor ska hanteras. 

Situationsbild. 

Tre norrlänningar tänker. Jo men visst.

Finn ett fel...

Jag fick en tyllhatt. 

Tyllhatten blev en tyllburka.

Såhär såg det ut när taxin slutligen anlände till vår lägenhet vid sex-tiden på vad vi ansåg fortfarande var lördagen men som de i luftballongen antagligen tyckte var söndagen. Och därom tvista de lärde. Eller hur säger man?

Nej, nu ska jag för-styla håret lite så att jag slipper göra det imorgon. Det gäller att ligga steget före. 

Imorgon blir det strandis med Bong. Kanelbullarna here we come! 

Vi ses i Hallonbergen! (?)