Fucking assholes!
Igår kväll var jag minst sagt skitarg. Temperaturen hade passerat min boilingpoint med minst tvåhundra grader. Minst. Det är sällan jag kokar över, men den här gången kan men likna min sinnesstämning vid en sumobrottare som gör magplask i en jacuzzi. Så arg var jag.
Låt mig berätta varför.
I november förra året började skärmen på min mobil bli lite skum, och tillslut slocknade den så att man inte kunde se något alls. (mkt jobbigt om man får sms) Några gånger gick det att starta om den och då kom bilden tillbaka i några sekunder, sen slocknade den igen. Efter ett flertal omstarter gick inte ens det, utan hela mobilen var sten död och en röd lampa blinkade på ena sidan.
Jag bagav mig till El-Giganten, där mobilen är köpt, i panik. De kunde lämna in den till verkstaden vilket tar ca två veckor, men hade ingen lånetelefon. Förlåt!? Jag var nära upplösningstillstånd när räddaren i nöden-Bong fixade fram en mobil till mig som jag kunde ha sålänge. Allt var frid och fröjd förutom att alla mina nummer enbart fanns nedklottrade och dessutom överkladdade i ett block. Det går bra nu....
Två veckor senare gick jag tillbaka till ElGigantens servicedisk för att hämta ut min mobil. Snubben bakom disken yrade något om att de bytt mjukvaran och jag begav mig hemåt, nöjd beyond belief, för att äntligen få använda mobilen igen. Det var vad jag trodde. Efter att ha satt i sim-kortet och tryckt på powerknappen var telefonen fortfarande helt död förutom den röda lampan som fortfarande blinkade. Eew!
Dagen efter befann jag mig återigen vid ElGigantens servicedisk, en aning upprörd den här gången. Där fick jag höra att "verkstaden alltid har två chanser". Fuck off! Men det var inte mycket att göra, jag fick helt enkelt lämna in mobilen igen och vänta två veckor till. Det intressanta var att den röda lampan som blinkade tydligen indikerade att det var något fel på mjukvaran. Var det inte den de hade bytt!? Snubben bakom disken hade ingen koll what so ever. Misstänker att han jobbar halvtid i verkstaden.
Det dröjde drygt två veckor innan det var dags att hämta mobilen för andra gången. Den här gången provade jag att starta den innan jag lämnade servicedisken för att vara säker på att slippa den röda lampan. Allt verkade funka. Jag var nöjd beyond belief, sprang hem och ringde ett 15 min långt samtal. Gissa vad som hände när jag lagt på? Jo, skärmen slocknade! GAAAAAAAAAAAHHHH!
Tillbaka till ElGiganten, tredje gången gillt, för att hämta ut en ny mobil. Verkstaden hade fått sina två chanser. Men vad händer då tror ni? Jo, tydligen så måste telefonen in på verkstaden en gång till för att de ska kunna säkerställa att det är fel på den och därefter lämna ut en ny. Då blev jag ganska arg. Ungefär som en jacuzzi utan sumobrottare. Jag förklarade för snubben i servicedisken att jag självklart inte skulle lämna in min mobil på service i två månader om den hade fungerat. Han verkade inte förstå att ett arbete i servicedisken innebär att man ska ge service, utan försökte erbjuda mig en lånetelefon från 80-talet och sa att det var det enda han kunde göra. Oh well. Det var altlså bara att lämna in telefonen en tredje gång och hoppas att verkstaden skulle se att skärmen inte fungerade.
Igår var det dags att hämta ut en ny mobil. Äntligen. Jag slängde fram min kvitto-mapp (ja, jag har en hel mapp med kvitton från ElGiganten vid det här laget) och krävde en ny mobil. Det som hände då är att jag istället fick tillbaka min gamla mobil med kommentaren "de har laddat batteriet". Förlåt!? Det var ungefär då som sumobrottaren gjorde magplask. Verkstaden har fått sina två chanser. Oavsett om de har laddat batteriet eller matat telefonen med mjukglass från IKEA är de skyldiga mig en ny, pronto! Det höll snubben i servicedisken inte alls med om. Jag brydde mig föga och vägrade helt enkelt gå därifrån förrän jag hade en ny mobil i handen. Servicesnubben blev lite svettig och löste tillslut det hela genom att ge mig ett kvitto där det står att om det fortfarande är något fel på mobilen och jag kan bevisa det i kassan får jag ett presentkort på summan, dvs. en ny mobil på direkten. Efter ännu lite tjat och en och annan utskällning insåg jag att jag fick leva med det.
På vägen hem ringde mutti. Vi pratade ett tag, jag la på och allt verkade funka. Verkstaden kanske hade tagit sitt förnuft till fånga och lagat den trots allt. Haha.. Vilket skämt. Efter mindre än en halvtimme hade skärmen såklart slocknat igen. AAAAAAAAAAAAAAAAAHHHH! Nu måste jag alltså tillbaka till ElGiganten IGEN! En femte gång! Det är helt sjukt!
Någon som känner för att spöa upp ElGiganten?
Jag betalar bra...
Låt mig berätta varför.
I november förra året började skärmen på min mobil bli lite skum, och tillslut slocknade den så att man inte kunde se något alls. (mkt jobbigt om man får sms) Några gånger gick det att starta om den och då kom bilden tillbaka i några sekunder, sen slocknade den igen. Efter ett flertal omstarter gick inte ens det, utan hela mobilen var sten död och en röd lampa blinkade på ena sidan.
Jag bagav mig till El-Giganten, där mobilen är köpt, i panik. De kunde lämna in den till verkstaden vilket tar ca två veckor, men hade ingen lånetelefon. Förlåt!? Jag var nära upplösningstillstånd när räddaren i nöden-Bong fixade fram en mobil till mig som jag kunde ha sålänge. Allt var frid och fröjd förutom att alla mina nummer enbart fanns nedklottrade och dessutom överkladdade i ett block. Det går bra nu....
Två veckor senare gick jag tillbaka till ElGigantens servicedisk för att hämta ut min mobil. Snubben bakom disken yrade något om att de bytt mjukvaran och jag begav mig hemåt, nöjd beyond belief, för att äntligen få använda mobilen igen. Det var vad jag trodde. Efter att ha satt i sim-kortet och tryckt på powerknappen var telefonen fortfarande helt död förutom den röda lampan som fortfarande blinkade. Eew!
Dagen efter befann jag mig återigen vid ElGigantens servicedisk, en aning upprörd den här gången. Där fick jag höra att "verkstaden alltid har två chanser". Fuck off! Men det var inte mycket att göra, jag fick helt enkelt lämna in mobilen igen och vänta två veckor till. Det intressanta var att den röda lampan som blinkade tydligen indikerade att det var något fel på mjukvaran. Var det inte den de hade bytt!? Snubben bakom disken hade ingen koll what so ever. Misstänker att han jobbar halvtid i verkstaden.
Det dröjde drygt två veckor innan det var dags att hämta mobilen för andra gången. Den här gången provade jag att starta den innan jag lämnade servicedisken för att vara säker på att slippa den röda lampan. Allt verkade funka. Jag var nöjd beyond belief, sprang hem och ringde ett 15 min långt samtal. Gissa vad som hände när jag lagt på? Jo, skärmen slocknade! GAAAAAAAAAAAHHHH!
Tillbaka till ElGiganten, tredje gången gillt, för att hämta ut en ny mobil. Verkstaden hade fått sina två chanser. Men vad händer då tror ni? Jo, tydligen så måste telefonen in på verkstaden en gång till för att de ska kunna säkerställa att det är fel på den och därefter lämna ut en ny. Då blev jag ganska arg. Ungefär som en jacuzzi utan sumobrottare. Jag förklarade för snubben i servicedisken att jag självklart inte skulle lämna in min mobil på service i två månader om den hade fungerat. Han verkade inte förstå att ett arbete i servicedisken innebär att man ska ge service, utan försökte erbjuda mig en lånetelefon från 80-talet och sa att det var det enda han kunde göra. Oh well. Det var altlså bara att lämna in telefonen en tredje gång och hoppas att verkstaden skulle se att skärmen inte fungerade.
Igår var det dags att hämta ut en ny mobil. Äntligen. Jag slängde fram min kvitto-mapp (ja, jag har en hel mapp med kvitton från ElGiganten vid det här laget) och krävde en ny mobil. Det som hände då är att jag istället fick tillbaka min gamla mobil med kommentaren "de har laddat batteriet". Förlåt!? Det var ungefär då som sumobrottaren gjorde magplask. Verkstaden har fått sina två chanser. Oavsett om de har laddat batteriet eller matat telefonen med mjukglass från IKEA är de skyldiga mig en ny, pronto! Det höll snubben i servicedisken inte alls med om. Jag brydde mig föga och vägrade helt enkelt gå därifrån förrän jag hade en ny mobil i handen. Servicesnubben blev lite svettig och löste tillslut det hela genom att ge mig ett kvitto där det står att om det fortfarande är något fel på mobilen och jag kan bevisa det i kassan får jag ett presentkort på summan, dvs. en ny mobil på direkten. Efter ännu lite tjat och en och annan utskällning insåg jag att jag fick leva med det.
På vägen hem ringde mutti. Vi pratade ett tag, jag la på och allt verkade funka. Verkstaden kanske hade tagit sitt förnuft till fånga och lagat den trots allt. Haha.. Vilket skämt. Efter mindre än en halvtimme hade skärmen såklart slocknat igen. AAAAAAAAAAAAAAAAAHHHH! Nu måste jag alltså tillbaka till ElGiganten IGEN! En femte gång! Det är helt sjukt!
Någon som känner för att spöa upp ElGiganten?
Jag betalar bra...
Kommentarer
Postat av: alg
Jag har också skällt ut folk i servicedisken på el-giganten så du är inte ensam!! Dom vet inte vad service är och hur man tar människor. Dom borde slå ner sig själv så vi slipper få våra händer smutsiga så att säga..
Trackback
