carlier

Jag fick precis reda på att det eventuellt finns folk som återanvänder disk. De äter alltså på en tallrik, ställer ifrån sig den, och när de sedan blir hungriga igen äter de nästa måltid på samma tallrik som förut. Finns det verkligen folk som gör så!? Det är verkligen inte okej. 

Vill man spara disk köper man papperstallrikar som man sedan slänger efter EN användning. 

Capish??

Varför blir jag inte frisk? Igår rörde jag inte en fena på hela dagen vilket resulterade i total tristess och depression, allt för att jag skulle vakna frisk som en nötkärna i morse. Men gjorde jag det? Ack nej. Det här börjar likna ett dåligt skämt nu. Jag har inte känt mig i form på över en vecka. Jag har med andra ord inte varit på gymmet på över en vecka. Nu börjar till och med beach -10 bli lidande! Gaah! Något måste göras. 

För er som inte vet tror jag till viss del på Evil Eye (EE). EE ser allt man gör och straffar en om man inte gör det som är moraliskt och etiskt korrekt. Gör man inte det blir man straffad av EE i syfte att man ska börja reflektera över och ta ansvar för sina handlingar. Jag börjar undra vad jag har gjort. EE är uppenbarligen inte nöjd med mig just nu. Är det någon som känt sig illa behandlad eller negligerad på sista tiden? I så fall lovar jag att försöka åtgärda det asap!

Det är ganska mycket som inte går min väg nu faktiskt och ibland blir resultatet av det hela ganska roligt. Härom helgen skulle jag poppa popcorn. Inte direkt rocketscience kan man tycka, men spana in resultatet...

Såhär såg påsen ut efter tre minuters poppning. Något står inte rätt till...

Nu kanske ni förstår varför jag helst undviker att laga mat!?

Planen för idag var alltså att ligga i sängen hela dagen och läsa "gender sociology". Det är lättare sagt än gjort. Efter fem minuter var jag galet uttråkad, dels för att det är tråkigt att ligga i sängen och dels för att boken är totalt obegriplig. Jag trodde verkligen att jag kunde engelska, men efter idag är jag inte alls så säker på den saken. Jag har förstått att det handlar om manligt och kvinnligt, men det är också allt, och min logik säger mig att det borde stå lite mer än så på 80 sidor. 

Det enda jag vill göra just nu är att gå runt djurgården, men det får vänta. Jag ska bli frisk om det så är det sista jag gör! (?)

Det är dagar som dessa man önskar att 7eleven hade hemkörning. Varför har de inte det!? Jag är upprörd beyond belief! Hur ska folk kunna bli friska i det här landet om man måste knata flera mil för att få tag på livsnödvändiga snacks? I det här avseendet anser jag Sverige vara på gränsen till ett u-land, eller i alla fall ett Nic-land. Inte okej.

Om det är någon som känner en översättare som skulle kunna tänka sig att översätta en bok på 250 sidor från engelska till svenska på en dag eller två är det bara att höra av sig!

Galna saker har en tendens att hända mig vare sig jag vill eller inte, och utvecklingen går sakta men säkert mot att jag aldrig någonsin mer kommer bli förvånad över något. Finns immunitet mot galenskap är jag på god väg mot att få det. 

För några helger sedan var jag, Eken och några till på Hell's Kitchen och shakade våra små ass. En av mina favoritsysselsättningar när jag är där är att ta plats i en av de fåtöljer som står placerade framför en lång spegel, där man kan sitta och vila fötterna, missbruka läppglans och ha hysteriska diskussioner om allt mellan himmel och jord.

Självklart kunde man hitta mig i en av fåtöljerna med läppglanset i högsta hugg även denna kväll. När jag satt där blev jag attackerad av en mycket trevlig filur som visade sig vara från Nya Zeeland. När jag träffar trevliga turister känner jag att det är mitt ansvar att ge dem en bra bild av Sverige, jag förvandlas mao till en charmknutte utan dess like. Nya Zeeländaren var jättetrevlig, så kvällen slutade med att vi bytte nummer och med ett löfte om en middag.

Veckan efter gick vi ut och åt sushi. Det var trevligt, men jag måste i ärlighetens namn säga att jag hade lite svårt att förstå dialekten. Efter en drink på Gondolen kände jag att det var tack och adios, snubben var skön, men bara som kompis. Tiden efter följdes av lågfrekvent sms'ande vilket mest berodde på att jag är för lat för att skriva på engelska. 

Förra veckan skickade han ett sms där det stod att han skulle på let's dance med sin kusins nya flickvän eftersom hans kusin var upptagen med att dansa. Jag blev såklart nyfiken och frågade ut honom lite, och då kom det fram att hans kusin är Karl-Petter från bonde söker fru! Det hela gick inte riktigt ihop i mitt huvud, hur fasen kommer det sig att Karl-Petter har en kusin från Nya Zeeland!? Den frågan följdes av ett sms med texten: "I think it's time I let you in on a little secret......" Ehh!? Hemligheten var att han tydligen inte alls är från Nya Zeeland, han är svensk! Där har jag alltså suttit och kämpat med att förstå hans skumma dialekt, skrivit ihop krångliga engelska sms och varit en charmknutte i syfte att marknadsföra Sverige helt i onödan! Det där är inte okej! Jag kände mig dum beyond belief. Han har tydligen "en tendens att skaffa sig nya nationaliteter på fyllan". Undra på att han inte hade koll på kiwi-fåglar!

Sånt här händer mig.

Händer det er också? 

På sista tiden har det varit så illa att jag faktiskt inte haft något intressant att blogga om över huvud taget, och då jag vägrar ha en destruktiv blogg låter jag hellre bli att blogga när den typen av tragedier inträffar. 

Nu är jag hur som helst tillbaka igen, mer på g än någonsin! 

Förra helgen fyllde Eken 21 och det firade vi i dagarna tre, dock med mest fokus på lördagen. På dagen satt vi ett gäng tjejer i en jacuzzi och hade ett sk. jacuzzi-talk. Det var en underbart trevlig upplevelse tills det att en väldigt överviktig man gjorde kanonkulan ner i jacuzzin och således allt vatten försvann. Han utsåg sig sedan till Ekens födelsedagspresent. Eken höll minen mkt bra måste jag säga. 

På kvällen mötte vi upp ännu fler härliga filurer för att äta middag på Nox. Jag gillar verkligen Nox och hade kämpat stenhårt med min outfit för att matcha inredningen, vilket folk även poängterade. Det ser jag som att jag lyckades bra. Maten var utsökt, men hjälp va lite man fick! Hela förrätten fick i princip plats i en matsked och varmrätten var nog ungefär en deciliter. Blir folk mätta på det? Eller äter man innan om man är rutinerad? 

Efter en jättegod men näst intill obefintlig måltid kände jag och Dudette att det var dags för efterrätt. Då fick vi ett kryddmått muffinssmet som de döpt till chokladcrèmebrulée. Intressant. 

Middagen var hur som helst mycket lyckad, vilket till stor det berodde på Martin och Simon mitt emot oss som var fantastiskt middagssällskap. 

Eftermiddagen minglade vi vidare ut i natten och trillade hem igen någon gång på morgonkvisten. 

All in all en fantastisk kväll. 

Nu är jag förkyld. Jag hostar, snörvlar och känner mig allmänt svag och ynklig. Det är verkligen synd om mig. Självklart är det underbart väder nu när jag är sjuk. Det enda  jag vill göra är att gå runt djurgården. Igår var jag ute på morgonpromenad efter att ha svalt två panodil i ett desperat försök att ignorera mitt tillstånd. Det var ingen bra idé. Eew! Idag tänkte jag försöka ta min sjukdom lite mer på allvar så att jag blir frisk någon gång. Jag ska därför inte göra någonting förutom att träffa Livia och skåningen över en kopp honungste någonstans. Det känns som en lagom plan, även om det vore väldigt trevligt att gå runt djurgården. Oh well! 

Just det! Jag står inför ett jättejobbigt dilemma! Jag har världens story som jag är ganska sugen på att dela med mig av här på bloggen, men jag är inte övertygad om att det är en särskilt bra idé... Tänkte klura lite på det under dagen. Det mesta lutar åt att jag skriver det redan ikväll. Jag har minst sagt svårt att hålla saker för mig själv. Men det var ju det där med att tänka först och handla sen.... You live you learn!

Jag gillar inte mellandagar, så för en gångs skull tog jag tag i mitt liv och försökte få något gjort. 

Efter en mkt trevlig lunch med Bong och dudette begav jag mig hemåt för att boka en manikyrtid och spa-bahandlingar. Det var verkligen kris med manikyren, så jag tjatade lite och fick komma på direkten. När jag satt där och fick mina naglar fixade av en sten skön snubbe som hette Andy samtidigt som jag lyssnade på lugna melodier, kom hans syster in. Hon jobbade tydligen också där vilket inte direkt märktes - hon slängde sig direkt i soffan och började plöja igenom en massa skvallertidningar. Soft jobb! 

En stund senare trillade hennes väninna in och började prata oavbrutet om hur jobbigt det var för henne att ta körkort, hur struligt det är att få uppkörningstider, hur mycket svårare det är att köra upp i Stockholm, att hon borde gjort det i Eskilstuna istället, blablabla, non-stop i evigheter. När det ämnet var avverkat övergick samtalet till mobiltelefoner. Andys syster hade tydligen precis köpt en ny, och körkorts-väninnan var nyfiken beyond belief. 

Efter att ha studerat den en stund började hon fråga om kameran. "Hur många megapixlar har den?" Diskussionen gled med andra ord sakta men säkert över till pixlar. 

Hela pixel-grejjen fascinerar mig. För två-tre år sedan var det knappast någon som hade någon aning om vad en pixel är, och nu pratar folk om pixlar hit och pixlar dit som om det vore lika vedertaget att veta vad pixlar är som att tomten kommer på julafton. 

Jag undrar om "pixlar" finns med i ordlistan. Tror ni det? I så fall undrar jag vad det betyder. 

Jag har i ärlighetens namn inte så bra koll på det där med pixlar. Det verkar i alla fall bli bättre bild ju fler pixlar man har. Pixlar är med andra ord åtråvärda små saker, alla vill ha fler pixlar! Det kanske vore läge att börja sälja pixlar separat och tjäna sig en hacka? Kan pixlarna ta slut? Kanske borde man lägga beslag på resterande antal pixlar och sedan auktionera ut dem på tradera? 

Pixlar fascinerar mig.

Mer pixlar åt folket!