carlier

Jag har börjat läsa DN i hopp om att bli allmänbildad. Den huvudsakliga anledningen till att jag prenumererar är iofs att jag får tidningen gratis genom skolan. Nåväl. Jag får DN. Problemet är att DN delas ut mitt i natten och min brevlåda är beyond högljudd. Eew. Jag och Bern har alltså vaknat mitt i natten i ett par veckor på grund av DN. Det är inte okej. Vi funderade lite på tänkbara åtgärder och kom fram till att vi kunde sätta missefötter på brevlådan så att det inte smäller så mycket. Sjukt nöjda med vår klockrena idé satte vi fast missefötter på brevlådan och såg fram emot en natts oavbruten sömn. Men inte. Missefötterna hjälpte föga och vi vaknade ännu en gång av att DN anlände mitt i natten. Eew! Vi funderade vidare och kom på att vi kunde sticka ner en annan tidning i brevlådan så att brevbäraren bara kunde sticka ner DN bredvid den tidningen, ljudlöst eftersom brevlådan inte smäller igen. Men vad händer då tror ni? Jo, då vaknar vi av att brevbäraren drar ut tidningen som redan sitter i brevlådan och dundrar in både den och DN så att det smäller värre än någonsin. Jiises! Bern blev sugen på att hota brevbäraren genom att sticka ut ett gevär genom brevlådan och säga "Smäller du så smäller det!". Eftersom det är jag som står skriven på adressen tyckte jag att det var en mindre bra idé. Jag skrev en post-it som jag klistrade fast på brevlådan där jag bad brevbäraren att lägga DN utanför dörren så att det inte smäller och guess what? Vi fick sova hela den natten! Halle-fuckin-luja! Dessutom hade brevbäraren skrivit ett litet meddelande tillbaka på post-it-lappen och undrade om jag alltid ville få tidningen levererad utanför dörren, så igår kväll satte jag upp en ny lapp och tackade ja till brevbärarens klockrena förslag. I morse möttes jag av en ny lapp från brevbäraren som önskade mig en trevlig helg. How fab!

Med det här ville jag egentligen bara säga; Make love not war.

Nu drar jag till Götet.

Må väl.

Finest Awards:
Förra veckan gick historiens första Finest Awards av stapeln. Jag och Schnapp var där och kollade läget. Jag finner knappt ord för vad vi såg, men de ord jag trots allt finner kommer här i punktform:

• Balklänningar plockades fram som gissningsvis använts för tio år och femton kilo sedan. Färgen som dominerade var rött och modellen var maräng/bakverk.
• Det verkade pågå en implicit tävling om vem som bäst kunde efterlikna en transa. De två som faktiskt var transor låg i lä.
• Vapiano slog både Pontus och Teatergrillen och utsågs till bästa restaurang. Ägaren berättade i sitt tacktal hur man på bästa sätt kokar pasta (häll salt i vattnet).
• Josefin Crafoord, kvällens konferencier, berättade anekdoter från sin lokala pizzeria. Rafflande.
• Jag missbrukade Glaceaus Vitamin Water och blev hög på placeboeffekt och fruktsocker.

Eken 23+:
I helgen firade vi att Eken numera är 23+. Vi åt tapas, drack en herrans massa vin och introducerade "rådjuret" på Vassa Eggen. Det pågår tydligen en debatt om huruvida Vassa Eggen ska kallas "Eggen" eller "Vassa". Hur det ligger till vet jag fortfarande inte.

Valentine's:
Igår var det som bekant alla hjärtans dag. Jag vaknade av att det luktade american panncakes i min lägenhet.

Chill i vip'en hörrni!

• Fab spa-weekend i Sandhamn; jacuzzi, brasa, mat och en beyond imponerande vinlista.
• Nytt jobb; tidiga morgnar, sköna dudes och bra kaffemaskin.
• Finest Awards; klädsel = gala. Min garderob = full av plagg i "organic cotton". När blev jag en tråkig bohem!?
• JMK; seminarium baserat på obegriplig text. Silence is golden.

Jag har inte befattat mig överdrivet mycket med kollektivtrafiken i min uppväxt, något som troligtvis har att göra med det faktum att jag är uppvuxen på landet där kollektivtrafiken är minst sagt begränsad. Detta har gett mig möjlighet att se på kollektivtrafiken från ett "utanförperspektiv", vilket gör att jag lägger märke till alla konstigheter som sker ombord på Stockholms bussar och tunnelbanevagnar.

På sista tiden har jag upptäckt ett "dolt teckenspråk" som får mig att skämmas över att vara svensk. Sitter man längst in mot fönstres säger det ju sig självt att personen som sitter utanför måste flytta sig för att man ska kunna kliva av. Men istället för att fråga personen som sitter bredvid en om han/hon skulle vilja flytta på sig så att man själv kan gå av, har stockholmarna utvecklat ett "teckenspråk". Jag upptäckte teckenspråket när jag av misstag tog tag i handtaget på min väska för att den inte skulle glida ner på golvet. Så fort jag tog tag i handtaget reste sig personen som satt bredvid mig och såg på mig med frågande min när jag satt kvar. Sen verkade hon bli lite arg för att jag inte gick av. Att ta tag i handtaget på väskan betyder med andra ord "släpp av mig!". Samma sak händer om man tar på sig vantarna. Och gud bevare den som inte flyttar sig när personen som sitter innanför en tar tag i handtaget på väskan eller tar på sig vantarna. Det uppstår en enorm irritation om man inte direkt uppfattar gesten och reser på sig.

How weird! Människor utvecklar hellre ett speciellt teckenspråk för kollektivtrafiken än kommunicerar med varandra. Sverige måste vara det minst kommunikativa land som finns. Jag skäms.

Jag försöker göra slag i saken och läsa igenom några artiklar som tydligen ska diskuteras imorgon. Artiklarna ingår i en delkurs som heter något så sexigt som "vetenskapsteoretiska perspektiv". Jag gillar varken utseendet på tekoppen eller smaken på teet som finns i den. Dock läste jag just en artikel som verkligen var oväntad. Damen som skrivit artikeln var extremt upprörd över det faktum att älgar faktiskt kan vara homosexuella men att detta aldrig visas i naturfilmer. Det är tydligen mkt vanligt att älgar fattar tycker för andra älgar av samma kön. Jag undrar om denna information nått tyskland. I så fall kan det vara svaret på frågan varför tyskar är så besatta av älgar - de kanske har älgen som sin "pride-symbol" ungefär som vi har den färgglada, randiga flaggan. Men visst vore det roligt om naturfilmarna fokuserade lite mer på älgarnas mänskliga drag? I förlängningen skulle det kunna generera en hel del program, exempelvis älgversionen av Tila Tequila, där älgar får dejta älgar både av det egna och det motsatta könet. Eller?

Medieforskning är något av det sjukaste som finns.


Gay?

Kom just på att jag helt glömt bort att berätta om en komisk situation som uppstod någon gång i lördags natt/söndags morse. Det är inte överdrivet ofta som jag är ute och går loss som om det inte fanns någon morgondag. Lördagsnatten tog därför på krafterna och jag tog en taxi hem, beyond sten död, precis innan stället stängde. När jag kom hem stapplade jag in i hissen och åkte upp till tredje våningen för att, där min dörr normalt sett brukar finnas, mötas av en igenbommad dörr utan vare sig handtag, brevinkast eller namnskylt. Min första tanke var att någon blivit arg på mig och "murat igen" min dörr. Fuck! Där inne är ju Bern, tänkte jag. Eew! Efter en stunds funderande kom jag fram till att jag måste befinna mig på fel våning. Hissar kan man aldrig lita på. Jag tog trapporna upp en våning, men kunde inte hitta mitt hem där heller. Hm! Förvirringen var total. För säkerhets skull tog jag trapporna hela vägen ner och letade efter min dörr samtidigt som jag funderade på vad fasen jag skulle ta mig till. Väl nere på entréplan klarnade det hela när jag upptäckte att det stod 18 på porten. Jag var med andra ord i fel trappuppgång. Lätt hänt.

Jag sitter och samlar kraft för att orka ta mig till gymmet. Frågan är bara var kraften håller hus. Vart börjar jag leta? Jag har redan letat i klädkammaren och under sängen, så där är den inte. Förslag?

Jag tog tre kort i lördags. Det är bättre än inga alls. Jag, Erika och Sofia gjorde stan osäker och jag förvånades ännu en gång över hur konstiga folk är. De få bildbevis som finns från kvällen kommer här:


E och S var mkt glada över att bli fotograferade.



Sedan försökte de se allvarliga ut. Lägg märke till v-ringningen i bakgrunden. Vad tar det åt folk!?



Jag och S gjorde vårt bästa för att se normala ut. Mitt hår befann sig i ett mkt underligt tillstånd i lördags. Sedan lyckades jag även bryta mot en av mina gyllene regler, att aldrig fotograferas bredvid någon som är mkt brunare än jag själv. Fan.

Nu ska jag till gymmet och skutta runt som en mupp.

Hejdå.

Idag åkte jag med samma buss som Gösta Ekman. Det kändes stort.

Förövrigt är jag hyllad på LBs blogg. Hyllningen hittar ni här. Jag har gått runt och haft hybris hela dagen. Mkt trevligt.

Ikväll ska jag laga middag med Carro och Erika. Laga middag innebär att enas om ett ställe att köpa take away från. Det är inte så lätt som man kan tro. Som tur är kan jag konsten väl. Träning ger färdighet. Glöm aldrig det.

Guten samsdag.

För er som saknat min blogg i vinter kan jag meddela att jag funderat en del kring dess existens. Att blogga eller inte blogga, det är frågan. Jag måste erkänna att jag kände mig teknisk beyond belief när jag lyckades mmsblogga på finest, men syftet med bloggen är ju inte att blogga konstant för att så många som möjligt ska läsa (det sket sig ganska rejält). Jag skriver bloggen för att jag hoppas att den kommer finnas kvar någonstans ute i etern när jag är gammal och grå och inte har så mycket annat för mig än att titta tillbaka på min ungdom och minnas hur roligt jag hade. Bloggen kommer nu återigen att finnas här på blogg.se, där den hör hemma. Den förblir rosa och sten skön.

Jag bjuder på lite bilder från nyårsafton, och ja, jag är mkt medveten om att jag hade på mig samma klänning som förra nyår. Det går bra nu.


Gänget är samlat. Eken hade arrangerat en mkt trevlig och internationell middag. Jag fann två australiensare och en polack. Inte illa. Ingen visste vem som kunde vilket språk.


Bern tyckte inte att maten räckte till. Eken håller god min och låtsas inte om honom men jag tycker mig se en viss nervositet i blicken. Håller ni med?


Ekens glade granne tittade förbi och fann Marlene.



Ingen kommentar.



Allting spårade efter en flaska champagne. Som sig bör.


Nu ska jag läsa vidare om vetenskapsfilosofi. Det jag lärt mig hittills är att det inte är någon betydande skillnad mellan en amöba och Einstein.

Den här bloggen har sig med mig. Jag lackar ur. Jag flyttar! Numera hittar ni mig på www.finest.se/carlier. Jag vet fortfarande inte hur man länkar, men ni vet förhoppningsvis hur man skriver in en adress. 

Idag tillbringade jag förmiddagen i skolan med två filurer, båda vid namn Johan. Vårt mission var att läsa och diskutera kring Carl Bildts blogg. Carl Bildt har en väldigt tråkig blogg. Tråkigare än min by far. Bloggen heter "alla dessa dagar" och handlar om att han äter middag med diverse ministrar i olika länder. Jag har alltid tyckt att Carl Bildt verkar sten skön, men bloggen vittnar om det motsatta. Eew. 

Just nu sitter jag och tittar ut på en grå himmel, fortfarande bakis från lördagens äventyr, och lyssnar på Carla Bruni samtidigt som jag funderar över vad jag ska ha på mig och hur kallt det kan tänkas vara ute. Carla Bruni är en underlig kvinna. Just nu sjunger hon "je suis une enfant malgré mes 30 amants" (jag är ett barn trots mina 30 älskare). Ehm. Hur tänkte hon där? Jag tycker ärligt talat att det hela känns ganska obehagligt. 

Idag är en mkt underlig dag. Det känns som att idag egentligen inte finns. Hela dagen har känts som eftermiddag förutom nu när det verkligen är eftermiddag, nu känns det som morgon. Underligt. Jag är iofs väldigt nöjd ändå. Jag har tillbringat förmiddagen (enligt min hjärna, eftermiddagen) på balkongen i solen i ett desperat försök att gå från genomskinlig till ljusrosa. Det gick sådär, men det var väldigt trevligt. Nu lyssnar jag på Carla Bruni, dricker blåbärste och njuter i fulla drag av att min lägenhet inger en känsla av lugn som ingen av mina tidigare lägenheter lyckats med. Allt är vitt, minimalistiskt och därmed enligt mig väldigt rogivande. Jag har placerat datorn i fönsterkarmen och utanför fönstret skiner solen på en jättestor hägg med mängder av vita blommor. Öppnar man fönstret doftar det sommar. Om några timmar kommer folk på inflyttningsdrink. Jag hoppas att de trivs med att sitta på golvet.

Sådär! Nu har jag äntligen lyckats koppla in internet. För er helt utan koll kan jag meddela att jag flyttat in i min nya lägenhet och är beyond nöjd. Balkongen har sol när jag vill, min golvslipare Jesus gjorde ett toppenjobb med golven och alla kläder är uppackade och får, hör och häpna, plats! Problemet fram tills igår kväll var att jag varken hade tv eller internet. Jag var fast med en radio och kände mig unplugged beyond belief. Nu är jag dock desto mer nöjd med att iaf ha internet. Tv'n får bli ett senare projekt. 

Jag  försöker ta tag i mitt liv. Det har blivit vår i Stockholm vilket för tankarna till beach 09. Den typen av tankar kan lätt föra med sig viss panik, så igår kände jag att det var dags att vidta åtgärd. Jag begav mig ut på en joggingtur på Kungsholmen. När jag kom till Kungsholmstrand iståg jag att jag verkligen inte är ensam om min beach 09 panik. Hela Stockholm var ute och joggade. Likt lämmlar sprang vi runt och flåsade (okej, det kanske mest var jag som gjorde det) som idioter. Efteråt kändes det ungefär som om jag blivit överkörd av en ångvält. Det ska inte hända när man är 23! Jag insåg att jag måste börja träna och det pronto. 

Jag känner att det här med bloggande inte riktigt varit min grej på sista tiden. Det kan bero på följande:

Just nu sitter jag i köket med två böcker, två kompendier, ett block och minst tio häften framför mig. På datorn sitter det diverse post-it's med kryptiska små kommentarer på. Det hela hänger ihop med att jag har en tenta på fredag som jag försöker förbereda mig inför efter bästa förmåga. Det händer allt som oftast att min bästa förmåga inte känns bra nog. Som att jag har dålig läs-kondition. Jag funderar på om man kan träna upp sin läskondition. 

När man tittar längst in i sin garderob kan man hitta en hel del intressanta plagg. Nedan är jag stylad enligt temat "rivieran -09". Eken var fotograf och upphovskvinna till posen som ju känns väldigt fashion, eller hur?! (haha)