carlier

Mon DIEU! Jag harsällan eller aldrig varit så trött som jag är nu. Chicago har varit fab hittills, fab med ett väldigt högt tempo. I söndags gick första halvan av dagen åt att fixa i ordning montern vilket i princip innebar att dirigera stora män med mycket skägg som körde gaffeltruck. Andra halvan ägnades åt shopping. Och om jag shoppade. Jag är mycket nöjd. När vi shoppat klart var klockan tolv-ett på natten svensk tid och då var det dags för middag med hela gänget. Mycket trevligt. Igår var vi på mässan hela dagen och gick loss som aldrig förr. Jag har nog aldrig träffat så många nya människor på en och samma dag! Jag gjorde mitt bästa för att försöka svara på krångliga teknikfrågor och leta upp rätt personer och det känns som att jag lyckades ganska bra, trots att jag är blond. Efter mässan åkte vi direkt till Multistack's cocktailparty. Powernap existerar inte här. Vi skippade taxikön och åkte limo. Limochauffören var sten skön och spelade gamla godingar. Min highlight är när vi gled runt bland skyskraporna och lyssnade på "On the Catwalk". Väl framme minglade vi runt till omkring midnatt och jag gick och lade mig samtidigt som jag vanligtvis går upp i Sverige. Idag har vi varit på mässan hela dagen och jag har varit beyond sten död. Jag började dagen med att sätta på vänster sko på höger fot och fortsatte med att berätta vad jag ska göra igår. Eh?! Det går bra nu. Ikväll blir det middag, eventuellt med några galningar från Brooklyn. Jag gillar dem. De pratar precis som George i Seinfeld.

Så, det är vad jag har gjort so far.

Vi pratade om en sak idag i montern, hur kommer det sig att amerikanska män har så vida byxor? För de har verkligen extremt vida byxor vilket inte alls är speciellt smickrande. Är det för att folk i allmänhet har tjockare ben? Jag vill veta vem som designar de vida byxorna. Det där är inte okej.

Nu ska jag fixa mig lite, sen ska jag ner till lobbyn och möta upp min nya partner in crime, Jodi. Jodi är sten skön och säger fuck betydligt oftare än jag. Det känns skönt med tanke på att allt är relativt.

Om det här blogginlägget känns flummigt och osammanhängande, så är det för att jag knappt vet vad jag heter. Men det spelar ingen roll, för jag har en namnskylt.

Roger and out

Aloha!

Jiises mackariises! Jag har helt plötsligt mer att göra än någonsin! Jmk verkar bra, men galet hektiskt och det löser jag genom att åka till Chicago imorgon och missa hela andra veckan. Det känns stabilt. 

Idag är det espressons dag. Eller jag har iaf firat som om det vore det genom att dricka hela fem st. Espressons dag kommer i fortsättningen att firas ungefär en gång i månaden i samband med att jag har tentaperiod. Det låter väl bra? Jag tycker att vi allihop ska fira tillsammans! Nästa espressons dag är runt den 19 februari. Skriv in det i kalendern pronto!

Jag har återigen lyckats överleva julen. När alla andra verkar befinna sig i en bubbla av julhets känner jag mig istället beyond rastlös och panikslagen över antalet dagar då det inte finns någonting alls att göra förutom att stirra in i väggen med munnen full av choklad. I år firades julen till råga på allt i Skåne. Jag och Daddy A höll ihop det så gott det gick och tog alla tillfällen att fly till ICA Maxi (det enda som var öppet). Så fort julen var över tog jag mitt pick och pack och åkte till Göteborg. Jag och Berny gick loss, det blev nytt år och nu befinner jag mig åter i Stockholm. Såhär kul hade vi: