Beach 09
Jag försöker ta tag i mitt liv. Det har blivit vår i Stockholm vilket för tankarna till beach 09. Den typen av tankar kan lätt föra med sig viss panik, så igår kände jag att det var dags att vidta åtgärd. Jag begav mig ut på en joggingtur på Kungsholmen. När jag kom till Kungsholmstrand iståg jag att jag verkligen inte är ensam om min beach 09 panik. Hela Stockholm var ute och joggade. Likt lämmlar sprang vi runt och flåsade (okej, det kanske mest var jag som gjorde det) som idioter. Efteråt kändes det ungefär som om jag blivit överkörd av en ångvält. Det ska inte hända när man är 23! Jag insåg att jag måste börja träna och det pronto.
Idag när jag satt och försökte förstå mig på diverse förhållningssätt till makt och internkommunikation ringde Zoran till mig. Zoran är personlig tränare på Worldclass Gym och ville bjuda på ett gratis träningspass och informera om en kampanj. Jag fick en creepy känsla av att Zoran på något sätt sett mig på min joggingtur igår och insett att något drastiskt behöver göras. Eew! Hur som helst är det alltid trevligt att testa ett nytt gym, så jag och Zoran bokade in en tid nästa vecka.
Nu ska jag ut på powerwalk i det fina vädret. Tentan imorgon löser jag med en väldans massa vitamine water. Det är min nya drog. Det är praktiskt med droger som finns att köpa på 7eleven.
En panik-historia
Jag känner att det här med bloggande inte riktigt varit min grej på sista tiden. Det kan bero på följande:
*Jag har köpt lägenhet och försöker komma underfund med vilka möbler jag ska ha och vem som ska få äran att fixa mina golv, vilket är betydligt lättare sagt än gjort.
* Jag har en tenta på onsdag som känns allt annat än stabil.
* Det har varit beyond fint väder.
* Jag har helt enkelt inte pallat.
I vilket fall som helst så har det hänt lite roliga saker jag tänkte rapportera om. Förra veckan var jag i Tumba och åt lunch med min karriärcoah. Det känns väldigt bra att ha en karriärcoach faktiskt, och han kom med många bra råd. Tumba kändes ungefär som förorten Gud glömde. Det var med andra ord ingen upplyftande plats. Som tur var åt vi lunch på en väldigt trevlig restaurang som bjöd på blåbärsshots. Hur som helst, när jag stod på pendeltågstationen redo att lämna Tumba drabbades jag av akut kissnödighet. Eew! Jag greps av total panik när jag insåg att Tumbas pendeltågstation inte var utrustad med toaletter. Mitt i all panik fick jag syn på en skylt där det stod Tumba centrum så jag började småspringa ditåt samtidigt som jag kämpade stenhårt med profylaxandning efter bästa förmåga. Hela grejen förgyllde dagen för några alkisar som satt och hade öl-picknick på en bänk. Väl framme i Tumba centrum fick jag syn på ett café där jag sprang in. Jag hittade en dörr där jag sprang in och började frenetiskt leta efter ljusknappen. Då kommer en tjej som jobbade på cafét in och tänder ljuset. "Kan jag hjälpa dig?" Jag såg mig omkring och upptäckte att jag befann mig i städskrubben. Oj. Jag förklarade min paniksituation i panik och blev guidad till rätt dörr. Puh!
Nu vet ni det.
Dags att åka till skolan för en panikgenomgång av hela kursen på två timmar. Det blir bra.
Puss o Kram vi ses på dan! (på natten sovar jag numera. jag har blivit pensionär)
