carlier

Jag har inte befattat mig överdrivet mycket med kollektivtrafiken i min uppväxt, något som troligtvis har att göra med det faktum att jag är uppvuxen på landet där kollektivtrafiken är minst sagt begränsad. Detta har gett mig möjlighet att se på kollektivtrafiken från ett "utanförperspektiv", vilket gör att jag lägger märke till alla konstigheter som sker ombord på Stockholms bussar och tunnelbanevagnar.

På sista tiden har jag upptäckt ett "dolt teckenspråk" som får mig att skämmas över att vara svensk. Sitter man längst in mot fönstres säger det ju sig självt att personen som sitter utanför måste flytta sig för att man ska kunna kliva av. Men istället för att fråga personen som sitter bredvid en om han/hon skulle vilja flytta på sig så att man själv kan gå av, har stockholmarna utvecklat ett "teckenspråk". Jag upptäckte teckenspråket när jag av misstag tog tag i handtaget på min väska för att den inte skulle glida ner på golvet. Så fort jag tog tag i handtaget reste sig personen som satt bredvid mig och såg på mig med frågande min när jag satt kvar. Sen verkade hon bli lite arg för att jag inte gick av. Att ta tag i handtaget på väskan betyder med andra ord "släpp av mig!". Samma sak händer om man tar på sig vantarna. Och gud bevare den som inte flyttar sig när personen som sitter innanför en tar tag i handtaget på väskan eller tar på sig vantarna. Det uppstår en enorm irritation om man inte direkt uppfattar gesten och reser på sig.

How weird! Människor utvecklar hellre ett speciellt teckenspråk för kollektivtrafiken än kommunicerar med varandra. Sverige måste vara det minst kommunikativa land som finns. Jag skäms.