Men från BL
Jag är glad! Vilken triumf! Jag är i Kista och jag är glad. Jag förstår inte hur det gick till, men jag har lyckats. Blå linjen stör inte längre min existens. Det känns rent av som att den inte existerar. Jag har lärt mig att totalignorera blå linjen till och med när jag åker den och jag är mycket nöjd. Det märks dock att den har satt sina spår...
I natt drömde jag en jättehemsk mardröm. Jag drömde att jag var i ett hus som låg på en ödlig ö i en fiskarby. Det var tidig höst eller sensommar. Huset tillhörde min kompis men hennes bror bodde också där. Hennes brors fru var död, men det hindrade inte honom för att ha kvar hennes kropp i huset. (Hon såg ut ungefär som den lilla tjejen i "the ring" fast blond) Både jag och min kompis visste att det var han som hade dödat henne, men ingen sa något. Vi kunde inte prata om honom, för han var någon slags spion som hade koll på precis allt vi sa. Det var även helt uppenbart att han var ute efter att döda mig. Då och då bröt min kompis ihop och fick panik, men hon kunde aldrig säga något. Jag gjorde några försök att fly med en båt till fastlandet, men varje gång lyckades han haffa mig och återigen placera mig på ön i huset med hans döda fru.
Jag vaknade vid halv ett och var jätterädd!
Den här drömmen känns som ett men från för många turer med blå linjen. Kommer jag att behöva gå i blå linjen-terapi? Är det något Stockholms stad tillhandahåller för alla frekventa blå linjen-resenärer?
Au secours.
I natt drömde jag en jättehemsk mardröm. Jag drömde att jag var i ett hus som låg på en ödlig ö i en fiskarby. Det var tidig höst eller sensommar. Huset tillhörde min kompis men hennes bror bodde också där. Hennes brors fru var död, men det hindrade inte honom för att ha kvar hennes kropp i huset. (Hon såg ut ungefär som den lilla tjejen i "the ring" fast blond) Både jag och min kompis visste att det var han som hade dödat henne, men ingen sa något. Vi kunde inte prata om honom, för han var någon slags spion som hade koll på precis allt vi sa. Det var även helt uppenbart att han var ute efter att döda mig. Då och då bröt min kompis ihop och fick panik, men hon kunde aldrig säga något. Jag gjorde några försök att fly med en båt till fastlandet, men varje gång lyckades han haffa mig och återigen placera mig på ön i huset med hans döda fru.
Jag vaknade vid halv ett och var jätterädd!
Den här drömmen känns som ett men från för många turer med blå linjen. Kommer jag att behöva gå i blå linjen-terapi? Är det något Stockholms stad tillhandahåller för alla frekventa blå linjen-resenärer?
Au secours.
Kommentarer
Trackback
